Eric Ericsons Kammarkör under ledning av sin dirigent Fredrik Malmberg ger vid den här konserten olika perspektiv på havet. I Olli Kortekangas Välimeri, fem sånger om Medelhavet, hör vi de vackra omgivningarna och vattnets både vilda och solglittrande yta. Svenske Gösta Nystroem, internationellt känd för sin Sinfonia del mare, var som besatt av havet. Här hör vi hans Tre havsvisioner för kör.

En utgångspunkt för den här konserten är det faktum att den 28 september 2019 är det 25 år sedan Estoniakatastrofen ägde rum. En tragedi som gestaltas gripande i finske Jaakko Mäntyjärvis Canticum calamitatis maritimae, ett sorts tänkvärt och suggestivt rekviem tillägnat alla de som omkom i katastrofen. Musik med stark andlig kraft hör vi också av de estländska tonsättarna Arvo Pärt, Urmas Sisask och Cyrillys Kreek, känd för sina vackra Psalmer. Dessutom suggestiva körstycken av de båda lettiska tonsättarna Andris Dzenitis och Maija Einfelde.

Konserten ackompanjeras av Pernilla August som läser delar ur Tomas Tranströmers Östersjöar.

Program

Olli Kortekangas: ur Välimeri (Medelhavet)
– Aeneas, marmorissa (Aeneas, i marmor)
– Chiaroscuro
– Venetsia (Venedig)

Jaakko Mäntyjärvi: Canticum Calamitatis Maritimae

Gösta Nystroem: Tre havsvisioner

Paus

Cyrillus Kreek: ur David psalmer
– Kiida, mu hing, Issandat! (Lova Herren, min själ!)
– Issand, ma hüüan Su poole (Herre, jag ropar till dig)
– Õnnis on inimene (Välsignad är människan)

Urmas Sisask: ur Gloria Patri
– XXIII. Oremus

Andris Dzenītis: ur Four Madrigals by E.E. Cummings
– I carry your heart

Maija Einfelde: ur Tre dikter av F. Bārdas
– Vakars (Kväll)

Arvo Pärt: ur Kanon Pokajanen
– Ode IX

Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Medverkande:
Kungliga Filharmonikerna
Christoph Eschenbach, dirigent
Marisol Montalvo, sopran
Anna Larsson, alt
Eric Ericsons, Kammarkör

Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Medverkande:
Kungliga Filharmonikerna
Christoph Eschenbach, dirigent
Marisol Montalvo, sopran
Anna Larsson, alt
Eric Ericsons, Kammarkör