Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Medverkande:
Kungliga Filharmonikerna
Christoph Eschenbach, dirigent
Marisol Montalvo, sopran
Anna Larsson, alt
Eric Ericsons, Kammarkör

Andra symfonin är Gustav Mahlers mest storslagna och allomfattande. Christoph Eschenbach leder Kungliga Filharmonikerna och solisterna i en musik som gestaltar livet självt och dess mest grundläggande existentiella frågor; en skildring av människans resa från död och förtvivlan till återfödelse och kärlek. En symfoni där konsten och livet sammanfaller, och förmodligen just därför drabbar oss med sådan kraft.

Frågor om metafysik, kosmologi, religiösa problem och existentialism fascinerade Mahler. Tankarna om livets mening och det paradoxala med döden uppehöll honom ständigt och symfonin är en lika magnifik som storslagen musikalisk manifestation av hans föreställningar om livet, döden och återfödelsen. Den kallas också Uppståndelsesymfonin.

För att kunna återskapa sina visioner om livets alla tillstånd och känslor har Mahler tagit i anspråk en jätteorkester, kör, sopran- och altsolist. Till formen omsluter två dramatiska yttersatser de mer uppsluppna mittensatserna. Första satsen är en dramatisk begravning som får en skarp kontrast i andra satsens sorglösa andante. Tredje satsens inledande skarpa pukslag bryter tvärt den behagfulla stämningen. Osäkerheten breder ut sig och humor, känslor av triumf och allvar avlöser varandra.

I fjärde satsen, Urlicht (Urljuset), hör vi ett upphöjt vackert altsolo med text ur folkvisesamlingen Des Knaben Wunderhorn (Gossens förtrollade horn), som bokstavligen hade drabbat Mahler. Kören träder in först i sista satsen och vi förs uppåt, mot en högre himmelsk sfär.

Medverkande:
Kungliga Filharmonikerna
Christoph Eschenbach, dirigent
Marisol Montalvo, sopran
Anna Larsson, alt
Eric Ericsons, Kammarkör

Årets internationella tonsättarfestival i Konserthuset Stockholm ägnas den brittiske tonsättaren George Benjamin. Hans kalejdoskopiskt mångskiftande och suggestivt myllrande musik har ofta klangen, soundet, i centrum. Med osviklig känsla för orkesterns möjligheter skapar han sammetslena klangytor, skarpa kontraster eller glödande intensiva eruptioner i en konstant överraskande musik.

Hos George Benjamin finns också ett starkt fokus på det vokala, vilket det självklart kommer att ges prov på under festivalen. Benjamin drömde redan som tolvåring om att skriva operor, vilket han också gjort med oerhörd framgång. Uppsättningen av Written on Skin är en världssuccé som sattes upp på Kungliga Operan i Stockholm 2015. Hans senaste opera Lessons in Love and Violence tog förra året publiken med storm när den sattes upp Royal Opera House London.

Pianots virtuosa kapacitet och stora räckvidd från lägsta basregister till krispig diskant gör det nästan jämbördigt med en orkester. På ett piano är det enkelt att göra språng från den lägsta tonen till den högsta, men klangen dör ohjälpligt ut efter att en tangent slagits an. Stråk- och blåsinstrument har i stället en oslagbar förmåga att binda samman toner. Duet är ett möte mellan pianot och orkestern som har en särskild klang eftersom Benjamin valt att utesluta violinerna.

Dream of the Song är drömsk och tankeväckande. Dessutom vokalt virtuos både i den bärande countertenor-stämman som sjunger hebreiska texter från 1000-talet, och damkören som sjunger Gabriel García Lorca på originalspråket spanska. Och som alltid hos Benjamin – till ett ytterligt elegant orkestersound.

Berättelser med sagolika men metaforiska dimensioner fascinerar George Benjamin. I Sometime Voices har han dykt ner i Shakespeare och använt sig av den berömda monologen i Shakespeares Stormen, där Caliban beskriver den magiska musiken som sprider sig i omgivningen.

Palimpsester är handskrifter från antiken och medeltiden där en text skrapats och tvättats bort för att kunna ersättas med en ny. Men något av det tidigare skrivna blir alltid kvar. I George Benjamins Palimpsests är det en melodi i klarinetten som skapar det första lagret. Och likt ett palimpsest har Benjamin ”skrivit över” klarinetten med kraftfulla brassackord, och snart tillfogas ytterligare skikt som till slut skapar en kraftfull klangväv.

Program
George Benjamin: Duet för piano och orkester
George Benjamin: Dream of the Song för countertenor, damkör och George Benjamin: Sometime Voices för baryton, kör och orkester
George Benjamin: Palimpsests

Medverkande
Kungliga Filharmonikerna
Sir George Benjamin, dirigent
Bejun Mehta, countertenor
Gyula Orendt, baryton
Stefan Lindgren, piano
Eric Ericsons Kammarkör