Eric Ericson (1918-2013)

är, för den stora majoriteten körledare och körsångare världen över, den oöverträffade mästaren på kördirigeringens område.

Hela sin karriär ägnade han körsången och hans arbete har givit inte bara hans egna körer en hög status utan kommit att betyda mycket för att etablera körsång som en högt stående form av musicerande. Som professor vid Musikhögskolan i Stockholm fostrade han en ny generation kördirigenter.

Från början utbildad till kyrkomusiker vid Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm och efter studier bl a i Basel, startade Eric Ericson 1945 Kammarkören (numera Eric Ericsons Kammarkör). Denna grupp blev sedan hans huvudsakliga instrument för att utveckla det optimala a cappellasjungandet. Parallellt med Kammarkören var han också dirigent och musikalisk ledare för Radiokören (1951-82) och Orphei Drängar (1951-91).

Ericsons internationella verksamhet kom med åren att bli alltmer omfattande: Han gästdirigerade alla världens betydande körer, såsom t ex Nederländska kammarkören, Groupe Vocal de France, BBC Singers, RIAS Kammerchor, Wiener Staatsopers kör. Han var också en synnerligen uppskattad lärare och gav kontinuerligt ett flertal mästarkurser runt om i världen. 1991 tilldelades Eric Ericson det danska Sonning-priset, 1995 Nordiska Rådets Musikpris och Svenska Akademiens Kungliga Pris, samt 1997 Polar Music Prize. Han blev hedersdoktor vid Uppsala universitet 1983 och vid Alberta University, Canada 1996. Eric Ericson var också ledamot av Kungliga Musikaliska akademien och hederspresident i International Federation for Choral Music.