In rilievo Växjö Domkyrka

Konstmusiken befinner sig mer än andra konstformer i ett ständigt växelspel mellan det nya och det gamla. Sida vid sida ställs Brahms med Bach, Bartok med Berlioz trots att många år skiljer mellan deras tankesfärer och traditioner. På konserter och när vi lyssnar på radio har vi vant vid dessa kast. Helt olikt det sätt vi möter teaterkonsten, litteraturen eller bildkonsten där vi oftast kan försjunka i en epok i taget. Genom århundradena blir tonsättarna aktörer på samma arena, vilket inte minst ställer höga krav på det nyskrivna som skall mätas med den kvalitet som utmejslats genom decennier och sekel; endast det bästa överlever.

En av vår tids mest framgångrika svenska tonsättare är Sven David Sandström. I många av sina verk har han valt att tackla konkurrensen från sina föregångare på ett alldeles speciellt sätt. Han ställer sig medvetet tätt intill, låter sig inspireras och skapar med sin musik en medveten relief till det historiska. Han gör Bach och Buxtehude till sina samtalspartners!

Sven David Sandströms väg till den vokala musiken går via den instrumentala. Trots en del körverk i början av sin karriär på sent 60-tal och på 70-talet dominerar det instrumentala med legendariska verk som Culminations och Through and through. En strikt strukterad musik med stark känslomässig botten. En paradoxal musik om man vill.  Någon händer dock i slutet av 1970-talet: den avklingande modernismen ger plötsligt en ny frihet, och helt nya och obeträdda fält öppnas i hans musik. En slags ny tonalitet växer fram och en personligt färgad och mycket pregnant Sandström-kolorit etableras. Vi hör att det är musik av Sven David Sandström, på samma sätt som vi hör personligheten hos Chopin eller Poulenc.

Kanske är det själva sången som öppnar den nya världen. Sven David Sandström fick under sina många är i tenorstämman i Hägerstens motettkör under den legendariske dirigenten Ingmar Månson stifta bekantskap med hela den klassiska och moderna körrepertoaren. Från och med Agnus dei  (1980) och i en serie tonsättningar av William Blakes dikter klingar det annorlunda om Sandström.

1982 uruppförs De ur alla minnen fallna, ett requiem till text av Tobias Berggren. Det blev startpunkten på en lång rad stora oratorier med kören i fokus som sysselsatt honom genom åren fram till våra dagar. Ofta med de stora klassiska körverken som förlaga och relief: High mass (1994) utifrån Bachs h-mollmässa, Messiah (2008) utifrån Händel, Matteuspassionen  (2014) återigen i Bachs närhet.

Sven David Sandströms produktion är närmast omöjlig att överblicka. Den utgör ett pågående flöde som oavbrutet hittar nya former: opera, solokonserter, kör. Trots mängden av verk är det personliga alltid närvarande. Hans tilltal är tydligt och ständigt berörande.

Eric Ericsons Kammarkör har varit en aktiv och trogen medspelare under Sven David Sandströms långa karriär. När han nu i år fyller 75 år vill vi hylla honom och i denna  konsert ställa begreppet ”relief” i fokus, i hans musik, i en av hans elevers musik (Catharina Palmér)  och i verk av bl.a  Josquin des Prez och Frank Martin.

Konsertprogram

In rilievo –  Sven-David Sandström 75 år

Josquin des Pres               Ave Maria

Sven-David Sandström    Ave Maria

Dietrich Buxtehude          Es ist genug 

Sven-David Sandström    Es ist genug

Catharina Palmér              Dona nobis pacem

William Byrd                     Agnus dei ur Mass for five voices

paus

Sven-David Sandström    Der Geist hilft

J S Bach                              Der Geist hilft

Guillaume de Machaut     Sanctus ur Missa Nostre Dame

Frank Martin                     Sanctus ur Mässa för dubbelkör

Fredrik Malmberg dirigent